Vilken härlig kväll! Härlig dag också för den delen.
Men en mycket trevlig kväll. Avslappnad stämning. Intellektuella samtal.
Jag känner mig bara sådär harmonsik inombords. Igår fick jag höra att den gyllene åldern var förbi vid 20, knappast! Idag är jag så glad över att vara den jag är, precis där jag är.
Det var nog allt jag ville säga.
Ps. Det kan vara vinet som talar ;)
Enya – Book Of Days
torsdag 28 april 2011
tisdag 26 april 2011
Om du aldrig provat hur kan du då vara säker?
Jag är precis hemkommen från en cykeltur i ett vårsoligt Stockholm. Jag kunde inte låta bli att ge mig ut trots att det finns andra saker jag borde göra. Det blommar som bara den och det är så fint överallt! Och solen värmde trots att jag stod upp i full blåst nästan hela tiden! Jag vill ha sommarlov, NU!
Jag kan inte fokusera när det är fint väder ute, det går bara inte!! Hur intressant det här avsnittet än är så är jag någon helt annanstans på föreläsningarna.
Jag blev besviken när jag kom tillbaka till skolan idag också. På mig själv. Jag hade verkligen bestämt mig för en sak under lovet, jag tänkte inte ödsla en sekund till på att tänka på det, men nu märker jag att jag inte är lika säker längre. Skit också säger jag bara. Det är bara att fortsätta med min mind-over-feelings battle antar jag...
Och så ska jag försöka skärpa mig med plugget också. Kanske kan jag få lite gjort nu när solen gått i moln och jag inte frestas längre :p
5 veckor & en tenta kvar. Sen blir det sommarlov. Fast jag ska ju jobba, men ändå :)
Ska berätta att jag har haft en härlig andra hälft av påsklovet också. Satt nog i en bil på väg till folk mestadels av tiden, åkte verkligen runt överallt i Dalsland. Och fikade och fikade och fikade. Det känns som om det var allt vi gjorde, åkte bil och fikade, men det var kul ändå. Lite långsamt blev det efter en heldag på Morfars ålderdomshem när han fyllde år. Lite jobbigt blev det också när en tant vid namn Ella och som satt i rullstol, helt gravallvarligt bad mig lyfta henne över staketet för hon nådde inte upp till grinden och hon skulle hem nu. Vad säger man? Jag försökte visa lite medlidande med damen och förklara. Och så sa jag att hon skulle njuta av det fina vädret ute och 'inte tänka på att åka hem idag när det var så varmt och fint här'. Men då svarade hon snabbt: 'Dit jag ämnar så småningom är det också väldigt vackert... och mycket varmare än här'. Och då brast det för mig också. Det blev nog lite fel där. I alla fall den andra hälften av meningen.
Ja, gamla människor är bra härliga ibland, precis som barn ibland. Verkligen precis som barn ibland!
Men det har jag inte tid att skriva om nu :) Plugg som gäller (:
Pursuit of Hapiness:
http://www.youtube.com/watch?v=7xzU9Qqdqww
Jag kan inte fokusera när det är fint väder ute, det går bara inte!! Hur intressant det här avsnittet än är så är jag någon helt annanstans på föreläsningarna.
Jag blev besviken när jag kom tillbaka till skolan idag också. På mig själv. Jag hade verkligen bestämt mig för en sak under lovet, jag tänkte inte ödsla en sekund till på att tänka på det, men nu märker jag att jag inte är lika säker längre. Skit också säger jag bara. Det är bara att fortsätta med min mind-over-feelings battle antar jag...
Och så ska jag försöka skärpa mig med plugget också. Kanske kan jag få lite gjort nu när solen gått i moln och jag inte frestas längre :p
5 veckor & en tenta kvar. Sen blir det sommarlov. Fast jag ska ju jobba, men ändå :)
Ska berätta att jag har haft en härlig andra hälft av påsklovet också. Satt nog i en bil på väg till folk mestadels av tiden, åkte verkligen runt överallt i Dalsland. Och fikade och fikade och fikade. Det känns som om det var allt vi gjorde, åkte bil och fikade, men det var kul ändå. Lite långsamt blev det efter en heldag på Morfars ålderdomshem när han fyllde år. Lite jobbigt blev det också när en tant vid namn Ella och som satt i rullstol, helt gravallvarligt bad mig lyfta henne över staketet för hon nådde inte upp till grinden och hon skulle hem nu. Vad säger man? Jag försökte visa lite medlidande med damen och förklara. Och så sa jag att hon skulle njuta av det fina vädret ute och 'inte tänka på att åka hem idag när det var så varmt och fint här'. Men då svarade hon snabbt: 'Dit jag ämnar så småningom är det också väldigt vackert... och mycket varmare än här'. Och då brast det för mig också. Det blev nog lite fel där. I alla fall den andra hälften av meningen.
Ja, gamla människor är bra härliga ibland, precis som barn ibland. Verkligen precis som barn ibland!
Men det har jag inte tid att skriva om nu :) Plugg som gäller (:
Pursuit of Hapiness:
http://www.youtube.com/watch?v=7xzU9Qqdqww
onsdag 20 april 2011
Hemma bäst!
Älskar att vara hemma! Trots att man har fullt upp precis hela tiden, så laddar det batterierna som inget annat! Känns som om man har hundra projekt på G och man hattar konstant från det ena till det andra, otroligt att man får något gjort överhuvudtaget!
Jag har jobbat (matlagning och förberedlser till påskbuffe 80 pers), kört fyrhjuling med syrrorna, shoppat, fixat sommarjobb, undersökt min gravida syster med mitt nya stetoskop :D , solat (på riktigt, i bikini, det är ju sjukt varmt, årets första bad nästa...), skrivit lite på Foläk-ansökningen, varit ute och sprungit på skogstigarna i morgonsolen, lekt medicinsk expert (dvs. övertalat min 95-åriga gamle vän att ta sina mediciner, då han litar mer på mig än den riktiga läkaren!), gjort lite nya smycken och städat gamla flickrummet och mycket mer!
Självstudieperiod? Plugga? Nu förstår jag inte?! :p
Alla problem är som bortblåsta! Jag är i fullkomlig harmoni! Jag älskar att vara hemma på landet! Det känns som om man har hela världen för sig själv! I vår mysiga lilla by kan man verkligen vara sig själv. Bara att kunna gå ut i morgonrock och träskor på morgonkvisten och plocka blåsippor att sätta på frukostbordet utan att någon bryr sig! Lycka!
Imorgon bär det av till Dalsland och släkten! Fira Morfar och träffa kusinerna. Och kanske ett besök till mammas hemtrakter i Trollungebyn (det heter faktiskt så!!) Jag hoppas jag hinner titta förbi hos min fina gudmor också.
Kram på er! Och ha en riktigt trevlig påsk, för det tänker jag ha!!
http://www.youtube.com/watch?v=k-ImCpNqbJw
http://www.youtube.com/watch?v=ZSK9kkM7GL4
Jag har jobbat (matlagning och förberedlser till påskbuffe 80 pers), kört fyrhjuling med syrrorna, shoppat, fixat sommarjobb, undersökt min gravida syster med mitt nya stetoskop :D , solat (på riktigt, i bikini, det är ju sjukt varmt, årets första bad nästa...), skrivit lite på Foläk-ansökningen, varit ute och sprungit på skogstigarna i morgonsolen, lekt medicinsk expert (dvs. övertalat min 95-åriga gamle vän att ta sina mediciner, då han litar mer på mig än den riktiga läkaren!), gjort lite nya smycken och städat gamla flickrummet och mycket mer!
Självstudieperiod? Plugga? Nu förstår jag inte?! :p
Alla problem är som bortblåsta! Jag är i fullkomlig harmoni! Jag älskar att vara hemma på landet! Det känns som om man har hela världen för sig själv! I vår mysiga lilla by kan man verkligen vara sig själv. Bara att kunna gå ut i morgonrock och träskor på morgonkvisten och plocka blåsippor att sätta på frukostbordet utan att någon bryr sig! Lycka!
Imorgon bär det av till Dalsland och släkten! Fira Morfar och träffa kusinerna. Och kanske ett besök till mammas hemtrakter i Trollungebyn (det heter faktiskt så!!) Jag hoppas jag hinner titta förbi hos min fina gudmor också.
Kram på er! Och ha en riktigt trevlig påsk, för det tänker jag ha!!
http://www.youtube.com/watch?v=k-ImCpNqbJw
http://www.youtube.com/watch?v=ZSK9kkM7GL4
torsdag 14 april 2011
Update
Another afternoon with great success in avoiding to study. And now when I ran out of excuses to give myself, I remebered it was probably time for an english update on the blog. Damn, I'm just too good at this ;p
I've got absolutely NO motivation atm! But Easter holidays are just one day away so I guess I'll just endure :)
Eventhough my holiday apperently inofficially started already on monday after the exam. Cause I've just been chilling through the whole week now, I honestly have no idea where the time went!
Anyhow...
Not much more to say, I now noticed :p
I passed my exams and I'm really looking forward to some time off next week.
Oh yeah, my sister is pregnant. That's new. So, I'm going to become an aunt :)
A real one that is. Cause my half-brothers already have kids but that's not really the same...
Awesome feeling!!
And previous posts has been about:
-Med. students
-Reverse psychology
-This book I read (the hundred-year-old who went out the window and disappered) & vitamin string quartet (love "their" music)
-Me becoming an aunt (as before mentioned)
-A kind of theatrical act (you might call it horseplay, I'm not sure) that a group from school put up. Hilarious anyways :)
-Beerglasses (you know those that you seem to put on everytime you've gotten a bit too much to drink ;p )
Going home over the holidays so I'll probably not write so much here next week...We'll see :)
That's it :)
And I guess this means I'm now completely out of excuses...
C U!
I've got absolutely NO motivation atm! But Easter holidays are just one day away so I guess I'll just endure :)
Eventhough my holiday apperently inofficially started already on monday after the exam. Cause I've just been chilling through the whole week now, I honestly have no idea where the time went!
Anyhow...
Not much more to say, I now noticed :p
I passed my exams and I'm really looking forward to some time off next week.
Oh yeah, my sister is pregnant. That's new. So, I'm going to become an aunt :)
A real one that is. Cause my half-brothers already have kids but that's not really the same...
Awesome feeling!!
And previous posts has been about:
-Med. students
-Reverse psychology
-This book I read (the hundred-year-old who went out the window and disappered) & vitamin string quartet (love "their" music)
-Me becoming an aunt (as before mentioned)
-A kind of theatrical act (you might call it horseplay, I'm not sure) that a group from school put up. Hilarious anyways :)
-Beerglasses (you know those that you seem to put on everytime you've gotten a bit too much to drink ;p )
Going home over the holidays so I'll probably not write so much here next week...We'll see :)
That's it :)
And I guess this means I'm now completely out of excuses...
C U!
onsdag 13 april 2011
Ölbrillor
Norsk rap. Med lite svenska. Och mycket träffsäker text.
Riktigt kul XD Även om de driver lite med oss svenskar också :p
Men framförallt ett underbart uttryck: Ölbrillor!!
När det går lite tokigt på fyllan kan man ju bara skylla på.... Att man hade sin Ölbrillor på, Ö-ö-ö-ölbrillor på!!
http://www.youtube.com/watch?v=TpJooV7RrMk
Tack för tipset, Julie!
Och efter att ha hört hur Norrmän rappar, så kommer jag att tänka på detta klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=-hS_Q16PPOw&feature=related
Hur har ni det med den organiserade brottsligheten egentligen?
Spök til side: Jeg elsker Norge og norsk. Det er trolig de fleste vet :)
Riktigt kul XD Även om de driver lite med oss svenskar också :p
Men framförallt ett underbart uttryck: Ölbrillor!!
När det går lite tokigt på fyllan kan man ju bara skylla på.... Att man hade sin Ölbrillor på, Ö-ö-ö-ölbrillor på!!
http://www.youtube.com/watch?v=TpJooV7RrMk
Tack för tipset, Julie!
Och efter att ha hört hur Norrmän rappar, så kommer jag att tänka på detta klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=-hS_Q16PPOw&feature=related
Hur har ni det med den organiserade brottsligheten egentligen?
Spök til side: Jeg elsker Norge og norsk. Det er trolig de fleste vet :)
måndag 11 april 2011
Vem tänder stjärnorna?
Stationsexamination- Check!
Påsklov approching!!!
Därför blev det spex denna kväll och herre jösses (jesus?) vad roligt det var!!
Corpus Karrolina är grymma!!
Så grymt roligt när publiken får delta och jag älskar alla omgjorda låtar om medicinska åkommor! Eller vad sägs som en teratomlåt? XD
Denna låt fick också en ny mening:
http://www.youtube.com/watch?v=-02uHyU-rjs
10 poäng till den som sitter inne på svaret!!
Tråkigt att det är måndagskväll jag hade velat fortsätta ut på stan :p
Men det blir väl ändå tungt nog att komma upp till skolan imorrn, så det var väl lika bra.
Nattinatti på er!!
Påsklov approching!!!
Därför blev det spex denna kväll och herre jösses (jesus?) vad roligt det var!!
Corpus Karrolina är grymma!!
Så grymt roligt när publiken får delta och jag älskar alla omgjorda låtar om medicinska åkommor! Eller vad sägs som en teratomlåt? XD
Denna låt fick också en ny mening:
http://www.youtube.com/watch?v=-02uHyU-rjs
10 poäng till den som sitter inne på svaret!!
Tråkigt att det är måndagskväll jag hade velat fortsätta ut på stan :p
Men det blir väl ändå tungt nog att komma upp till skolan imorrn, så det var väl lika bra.
Nattinatti på er!!
lördag 9 april 2011
Moster Malin
Så har man duggat av hormon- och reproduktionsavsnitett! Skönt! Det var ju så väldigt mycket, även om det var ett intressant område.
Nu är det bara stationsexaminationen (hua!) på måndag kvar, sen är det i princip påsklov :p
Bara en ynka vecka med lite tjafs emellan :p Det ska man väl klarar av?
Sen bär det av hemåt och sedan vidare till släkten i Dalsland :) Och jag hoppas på finfint väder så att jag kan njuta maximalt av mina lediga dagar.
Jag är så spänd över att komma hem också. Fick nyligen reda på att syrran är gravid och även fast man knappt ser nån skillnad än så vill jag hem och träffa henne och se det med egna ögon! Jag kan fortfarande inte tro det! Och jag ser henne plötsligt så annorlunda. Min syster ska bli mamma. Det känns konstigt. På ett bra sätt. Så roligt det ska bli med en liten bebis i familjen. Jag är så otroligt glad för hennes skull. Och så är jag ju överlycklig över att jag blir moster såklart. Det är ju det bästa! Man får liksom allt det härliga med att ha barn utan att behöva bry sig om allt det jobbiga. Att plocka russinen ur kakan kallar man det väl? :D Man får alla gulliga stunder och man får vara den schyssta mostern som skämmer bort ungen när mamma och pappa inte ser ;) Hahahaha :p Jag ska bli en grymt bra moster!!
Och barnet ska födas i september. Hoppas självklart på den 5:e, eller i alla fall där omkring! Hahaha, ja, jag är verkligen löjligt lycklig över syrrans bebis!
Och lillasyster har också gått och "stadgat" sig. ;p Pojkvännen offentliggjord på Facebook's relationsstatus - först då är det på riktigt :p Grattis till dig med :) Lycka till!
Bara jag kvar med andra ord. Men nu när syrran axlat bördan av att föra generna vidare är det bara att luta sig tillbaka, ingen press :p Hahahaha XD
Nej, det är lungt på den fronten, precis som jag bad om :p
Men komiskt nog så verkar det som om ganska många tror att jag redan har ihop det med en viss person. Flera stycken har frågat/antagit det och det får mig att undra lite...
Antar att det kan vara dessa veckors tema som har gjort att folk blivit lite misstänksamma :p Det skulle inte förvåna mig om några har tagit teorin till praktik :p
Skämten har ju duggat tätt och pinsamheterna varit många XD Av någon anledning blir i princip alla som småbarn när man avhandlar sånt här. Ibland känns det ju verkligen som att det är ett bra tag kvar innan vi kan hantera detta professionellt XD Men det är klart, vi har ju sådär en 5 år kvar att träna på det!
I övrigt är det inte mycket att säga. Våren är här, solen skiner nästan varje dag och det blåser härligt friska vindar! Synd bara att man inte har nåt liv att prata om just nu :p för det skulle jag isåfall tillbringa utomhus non-stop! Men efter måndag, då blir det chill!!
Med grymma Evryone på högsta volym!
http://www.youtube.com/watch?v=g3EA2mh8JKw&feature=related
Nu är det bara stationsexaminationen (hua!) på måndag kvar, sen är det i princip påsklov :p
Bara en ynka vecka med lite tjafs emellan :p Det ska man väl klarar av?
Sen bär det av hemåt och sedan vidare till släkten i Dalsland :) Och jag hoppas på finfint väder så att jag kan njuta maximalt av mina lediga dagar.
Jag är så spänd över att komma hem också. Fick nyligen reda på att syrran är gravid och även fast man knappt ser nån skillnad än så vill jag hem och träffa henne och se det med egna ögon! Jag kan fortfarande inte tro det! Och jag ser henne plötsligt så annorlunda. Min syster ska bli mamma. Det känns konstigt. På ett bra sätt. Så roligt det ska bli med en liten bebis i familjen. Jag är så otroligt glad för hennes skull. Och så är jag ju överlycklig över att jag blir moster såklart. Det är ju det bästa! Man får liksom allt det härliga med att ha barn utan att behöva bry sig om allt det jobbiga. Att plocka russinen ur kakan kallar man det väl? :D Man får alla gulliga stunder och man får vara den schyssta mostern som skämmer bort ungen när mamma och pappa inte ser ;) Hahahaha :p Jag ska bli en grymt bra moster!!
Och barnet ska födas i september. Hoppas självklart på den 5:e, eller i alla fall där omkring! Hahaha, ja, jag är verkligen löjligt lycklig över syrrans bebis!
Och lillasyster har också gått och "stadgat" sig. ;p Pojkvännen offentliggjord på Facebook's relationsstatus - först då är det på riktigt :p Grattis till dig med :) Lycka till!
Bara jag kvar med andra ord. Men nu när syrran axlat bördan av att föra generna vidare är det bara att luta sig tillbaka, ingen press :p Hahahaha XD
Nej, det är lungt på den fronten, precis som jag bad om :p
Men komiskt nog så verkar det som om ganska många tror att jag redan har ihop det med en viss person. Flera stycken har frågat/antagit det och det får mig att undra lite...
Antar att det kan vara dessa veckors tema som har gjort att folk blivit lite misstänksamma :p Det skulle inte förvåna mig om några har tagit teorin till praktik :p
Skämten har ju duggat tätt och pinsamheterna varit många XD Av någon anledning blir i princip alla som småbarn när man avhandlar sånt här. Ibland känns det ju verkligen som att det är ett bra tag kvar innan vi kan hantera detta professionellt XD Men det är klart, vi har ju sådär en 5 år kvar att träna på det!
I övrigt är det inte mycket att säga. Våren är här, solen skiner nästan varje dag och det blåser härligt friska vindar! Synd bara att man inte har nåt liv att prata om just nu :p för det skulle jag isåfall tillbringa utomhus non-stop! Men efter måndag, då blir det chill!!
Med grymma Evryone på högsta volym!
http://www.youtube.com/watch?v=g3EA2mh8JKw&feature=related
måndag 4 april 2011
Hot hot hot!!!
Ok, jag är världens klantigaste!! Hur många gånger måste jag göra om mina misstag innan jag lär mig??
Inte klia sig i ögat! Jag upprepar: mycket dålig ide att klia sig i ögat, när man just har skurit chili!
I've learned it the hard way! Twice!!!
Jag kan inte fatta att jag har gjort det igen! Minnet är bra men kort.
Svider som as. Tur att det inte var Habanero den här gången, m.a.o. kan jag förhoppningsvis se igen imorgon!
Jag får nog sluta äta chili :p
Jaha, så jag har inte skrivit på ett tag... har massor att berätta om nu.
Fullspäckad vecka. Reproduktion på schemat. Tänk att trots att man är vuxen så är det fortfarande fnissigt och skämmigt och väldigt väldigt intressant :p Fast på den här nivån får man nog faktiskt reda på lite mer än man vill. Vissa saker mår man bättre av att inte veta, trust me! ;)
Dagens föreläsning angående hur man väljer sexuell partner var lite kul också. Tydligen väljer man någon som har så olik genuppsättning som en själv i HLA-genen, så att ens barn ska kunna producera så många antikroppar som möjligt --> överleva infektioner bättre. Vet inte hur man känner av det dock. Men man får ju intrycket att det skulle vara någon rätt olik en själv då, iaf genetiskt. Inte lika barn leka bäst tydligen ;p
Dessutom har "normala" killar stånd 4-5 ggr/natt. Och människan är usel på att läsa av varandras sexuella signaler för vi kan inte titta varandra i baken längre.
Ja, Herregud! Viss information klarar man sig bättre utan som sagt! Men nu fick ni ett smakprov ändå!!
Och på tal om sådant. Jag tror jag har gått och blivit missförstådd igen. Män är från Mars och Kvinnor från Venus heter det ju, men jag måste vara en utomjording från ett annat himla solsystem!
Som Coleman var den första som så fint uttryckte det: What's the matter with you, woman?? Och jag var helt clueless...
Killar tycker att jag flirtar som en galning och jag fattar inte vad dem pratar om. Och sen när jag väl flirtar, ja, då är det precis tvärtom; det uppfattar de inte alls!
Nej, jag lägger ner. Orkar inte strula med sånt just nu. Har lite annat att ta tag i. Boyfriend is put on hold.
Åh, jag har fått en ny idol också!
Han heter Allan Karlsson och är 101 år gammal. Han är en hejare på sprängmedel och nöjd med livet så länge han får sig en sup vid behov. Liklukten kanske har satt in lite i förväg och ibland glömmer han vad han har i frysrummet. Men det är som det är och det blir som det blir. Jag lånar det mottot. Så behöver man inte oroa sig mer över det.
Om ni inte har lyssnat på Vitamin String Quartet förut så är de grymma! Riktigt soft pluggmusik.
Och man märker vilka låtar som är bra kvalitet när man gör om dem till klassisk musik. Lady Gaga's är grymma och samma sak med många rock låtar. Men här kommer ändå dagens - Mamma Mia!
http://www.youtube.com/watch?v=IVFzhss9k8E
Inte klia sig i ögat! Jag upprepar: mycket dålig ide att klia sig i ögat, när man just har skurit chili!
I've learned it the hard way! Twice!!!
Jag kan inte fatta att jag har gjort det igen! Minnet är bra men kort.
Svider som as. Tur att det inte var Habanero den här gången, m.a.o. kan jag förhoppningsvis se igen imorgon!
Jag får nog sluta äta chili :p
Jaha, så jag har inte skrivit på ett tag... har massor att berätta om nu.
Fullspäckad vecka. Reproduktion på schemat. Tänk att trots att man är vuxen så är det fortfarande fnissigt och skämmigt och väldigt väldigt intressant :p Fast på den här nivån får man nog faktiskt reda på lite mer än man vill. Vissa saker mår man bättre av att inte veta, trust me! ;)
Dagens föreläsning angående hur man väljer sexuell partner var lite kul också. Tydligen väljer man någon som har så olik genuppsättning som en själv i HLA-genen, så att ens barn ska kunna producera så många antikroppar som möjligt --> överleva infektioner bättre. Vet inte hur man känner av det dock. Men man får ju intrycket att det skulle vara någon rätt olik en själv då, iaf genetiskt. Inte lika barn leka bäst tydligen ;p
Dessutom har "normala" killar stånd 4-5 ggr/natt. Och människan är usel på att läsa av varandras sexuella signaler för vi kan inte titta varandra i baken längre.
Ja, Herregud! Viss information klarar man sig bättre utan som sagt! Men nu fick ni ett smakprov ändå!!
Och på tal om sådant. Jag tror jag har gått och blivit missförstådd igen. Män är från Mars och Kvinnor från Venus heter det ju, men jag måste vara en utomjording från ett annat himla solsystem!
Som Coleman var den första som så fint uttryckte det: What's the matter with you, woman?? Och jag var helt clueless...
Killar tycker att jag flirtar som en galning och jag fattar inte vad dem pratar om. Och sen när jag väl flirtar, ja, då är det precis tvärtom; det uppfattar de inte alls!
Nej, jag lägger ner. Orkar inte strula med sånt just nu. Har lite annat att ta tag i. Boyfriend is put on hold.
Åh, jag har fått en ny idol också!
Han heter Allan Karlsson och är 101 år gammal. Han är en hejare på sprängmedel och nöjd med livet så länge han får sig en sup vid behov. Liklukten kanske har satt in lite i förväg och ibland glömmer han vad han har i frysrummet. Men det är som det är och det blir som det blir. Jag lånar det mottot. Så behöver man inte oroa sig mer över det.
Om ni inte har lyssnat på Vitamin String Quartet förut så är de grymma! Riktigt soft pluggmusik.
Och man märker vilka låtar som är bra kvalitet när man gör om dem till klassisk musik. Lady Gaga's är grymma och samma sak med många rock låtar. Men här kommer ändå dagens - Mamma Mia!
http://www.youtube.com/watch?v=IVFzhss9k8E
lördag 26 mars 2011
Omvänd psykologi
Nu kommer inlägget som aldrig blev av igår. Jag kom ju in på det lite redan torsdags och lovade mer. Men jag hade bättre saker för mig igår :)
Omvänd psykologi alltså. Himla intressant. Är en klassiker när det gäller barnuppfostran, men fungerar ganska så bra på de flesta vuxna också. Jag erkänner att jag är en av dem som det går att manipulera. Trots att jag själv vet om det så kan jag inte göra något åt det. Om någon säger att jag inte kan så måste jag bara visa dem, samma sak när det gäller 'se men inte röra'; hur kan man låta bli? Hahaha, ja, kanske är man fortfarande lite omogen i det avseendet. När man känner att man måste hävda sig och när man suktar efter förbjuden frukt (i anslutning; varför blir man - iaf jag - attraherad av personer som egentligen irriterar en?). Ung och dum var det ja...
Det har väl aldrig varit något problem dock, snarare tvärtom. Jag menar oavsett om nedvärderande/kritiserande kommentarer är till för att skada eller för att bygga upp (från dem som känner mig väl nog att veta hur jag reagerar på sånt) så leder dem ju i slutändan alltid till något gott. Man har överträffat kanske både sig själv och den som man ville sätta på plats. Och även om man inte lyckats med det, så har försöket i sig varit något positivt. Går man inte i princip alltid starkare ur sina motgångar?
Tänk på dem personer som du känner har fått dig att utvecklas mest här i livet (en lärare, en förälder, en vän) - Är inte ganska många av dem rätt så dryga personer om du tänker efter? (Ta inte illa upp nu någon! Jag älskar er alla :p) Personer som irriterar dig lite grann, som är lite lagom självgoda och som utan säga rakt ut vad de förväntar sig av dig, ofta istället bara ger dig en subtil vink när du inte uppnår dem förväntningarna. Såna personer som vet bättre än du själv vad du går för och som vet exakt hur de ska få dig dit. Såna som visar upp den tuffa ytan så att du gör detsamma. Såna som pushar på, tillsynes oberörda av dina framgångar men väldigt noga med att låta dig se dina tillkortakommanden. I mitt liv har jag kommit att inse att dessa personer har varit några utav dem som har brytt sig om mig mest.
En lärare som alltid hackade lite extra på mig i skolan, som retade upp mig men som jag hade enorm respekt för och som jag trodde ogillade något med min person - han visade bry sig mest av alla när det väl kom till kritan.
En egendomlig gammal släkting som med sina ständiga utmaningar, pikar och skämt bara var jobbig. Tyckte jag då. Nu ser jag en gammal farbror som ser på mig med stolthet i blicken och som tror på mig i allt jag gör. För nu ser vi båda två resultatet och nu kan han luta sig tillbaka och lita på att det han har gett mig kommer att leda mig rätt.
En annan släkting som alltid varit så hård. Han förberedde oss för den verkliga världen. Jag vet nu att han inte är starkare än någon annan, men då behövde han vara det, och han fick oss att bli det. Och nu klarar vi av att lyfta honom.
En vän som alltid kändes mer som en fiende än en vän. Vars vänskap mest kändes som ett sätt för henne att förstöra mig inifrån. Och så var det nog också, för hon är fortfarande förjävlig! Men jag har mycket att tacka henne för!
Så länge leve omvänd psykologi!
http://www.youtube.com/watch?v=c2h1YDC84Bo
Omvänd psykologi alltså. Himla intressant. Är en klassiker när det gäller barnuppfostran, men fungerar ganska så bra på de flesta vuxna också. Jag erkänner att jag är en av dem som det går att manipulera. Trots att jag själv vet om det så kan jag inte göra något åt det. Om någon säger att jag inte kan så måste jag bara visa dem, samma sak när det gäller 'se men inte röra'; hur kan man låta bli? Hahaha, ja, kanske är man fortfarande lite omogen i det avseendet. När man känner att man måste hävda sig och när man suktar efter förbjuden frukt (i anslutning; varför blir man - iaf jag - attraherad av personer som egentligen irriterar en?). Ung och dum var det ja...
Det har väl aldrig varit något problem dock, snarare tvärtom. Jag menar oavsett om nedvärderande/kritiserande kommentarer är till för att skada eller för att bygga upp (från dem som känner mig väl nog att veta hur jag reagerar på sånt) så leder dem ju i slutändan alltid till något gott. Man har överträffat kanske både sig själv och den som man ville sätta på plats. Och även om man inte lyckats med det, så har försöket i sig varit något positivt. Går man inte i princip alltid starkare ur sina motgångar?
Tänk på dem personer som du känner har fått dig att utvecklas mest här i livet (en lärare, en förälder, en vän) - Är inte ganska många av dem rätt så dryga personer om du tänker efter? (Ta inte illa upp nu någon! Jag älskar er alla :p) Personer som irriterar dig lite grann, som är lite lagom självgoda och som utan säga rakt ut vad de förväntar sig av dig, ofta istället bara ger dig en subtil vink när du inte uppnår dem förväntningarna. Såna personer som vet bättre än du själv vad du går för och som vet exakt hur de ska få dig dit. Såna som visar upp den tuffa ytan så att du gör detsamma. Såna som pushar på, tillsynes oberörda av dina framgångar men väldigt noga med att låta dig se dina tillkortakommanden. I mitt liv har jag kommit att inse att dessa personer har varit några utav dem som har brytt sig om mig mest.
En lärare som alltid hackade lite extra på mig i skolan, som retade upp mig men som jag hade enorm respekt för och som jag trodde ogillade något med min person - han visade bry sig mest av alla när det väl kom till kritan.
En egendomlig gammal släkting som med sina ständiga utmaningar, pikar och skämt bara var jobbig. Tyckte jag då. Nu ser jag en gammal farbror som ser på mig med stolthet i blicken och som tror på mig i allt jag gör. För nu ser vi båda två resultatet och nu kan han luta sig tillbaka och lita på att det han har gett mig kommer att leda mig rätt.
En annan släkting som alltid varit så hård. Han förberedde oss för den verkliga världen. Jag vet nu att han inte är starkare än någon annan, men då behövde han vara det, och han fick oss att bli det. Och nu klarar vi av att lyfta honom.
En vän som alltid kändes mer som en fiende än en vän. Vars vänskap mest kändes som ett sätt för henne att förstöra mig inifrån. Och så var det nog också, för hon är fortfarande förjävlig! Men jag har mycket att tacka henne för!
Så länge leve omvänd psykologi!
http://www.youtube.com/watch?v=c2h1YDC84Bo
torsdag 24 mars 2011
Läkarstudenter
Idetorka. Det känns som om min inspiration har flugit sin kos...
Men jag kan ju posta en rolig bild som Julie skickade mig idag (visade sig vara samma som jag hade hittat förra helgen och tänkt posta till henne, vilket sammanträffande va?) Tycker den är sjukt rolig! Skadad? Antar det...
In the end, it all comes down to whether you're crazy or sane :p
Det är ju en hel del kvar innan vi ska bestämma oss för vad vi ska bli i slutänden och tur är väl det.
Det är roligt att jag - som nästan svimmade när jag såg blod när jag var liten, och som när jag slog mig inte tyckte att det gjorde ont förrän (om) det började blöda (men då blev jag helt vild!) - nu till och med börjar tänka på att kirurgi kunde vara något... Vem hade trott det?
Men lite äckligt är det faktiskt fortfarande, hahaha. Men jag jobbar på det :)
Det är stimulerande att få arbeta med händerna också, och känna att man verkligen utför något.
Eller så gillar jag bara att utmana mig själv. Och att visa folk fel, för inget sporrar mig så mycket som när någon säger att jag inte kan eller att jag inte borde...
Åh, Jag kom just på något att skriva om! Aja, det får bli imorgon istället så hinner jag fundera lite mer på det. Underligt fenomen. Lär bli bra mycket mer intressant än detta inlägg iaf. Ses imorgon!
Btw. Det snöade idag!! Var det nån mer än jag som fick snö på sig? Och mer kommer det i helgen tydligen :(
Jag som verkligen trodde att våren var på väg :(
Men jag kan ju posta en rolig bild som Julie skickade mig idag (visade sig vara samma som jag hade hittat förra helgen och tänkt posta till henne, vilket sammanträffande va?) Tycker den är sjukt rolig! Skadad? Antar det...
Det är ju en hel del kvar innan vi ska bestämma oss för vad vi ska bli i slutänden och tur är väl det.
Det är roligt att jag - som nästan svimmade när jag såg blod när jag var liten, och som när jag slog mig inte tyckte att det gjorde ont förrän (om) det började blöda (men då blev jag helt vild!) - nu till och med börjar tänka på att kirurgi kunde vara något... Vem hade trott det?
Men lite äckligt är det faktiskt fortfarande, hahaha. Men jag jobbar på det :)
Det är stimulerande att få arbeta med händerna också, och känna att man verkligen utför något.
Eller så gillar jag bara att utmana mig själv. Och att visa folk fel, för inget sporrar mig så mycket som när någon säger att jag inte kan eller att jag inte borde...
Åh, Jag kom just på något att skriva om! Aja, det får bli imorgon istället så hinner jag fundera lite mer på det. Underligt fenomen. Lär bli bra mycket mer intressant än detta inlägg iaf. Ses imorgon!
Btw. Det snöade idag!! Var det nån mer än jag som fick snö på sig? Och mer kommer det i helgen tydligen :(
Jag som verkligen trodde att våren var på väg :(
tisdag 22 mars 2011
An English post
After pleadings from an english speaking friend of mine - who apperently is desperate to know what on earth I'm writing in my Swedish blog ;p - I'm now making this english post for you, my other international friends, and whoever else that is interested. I hope you enjoy it, but as I've already told you, its really nothing special...
I'm as you all know back in cold cold Sweden! But today, Thank god, is probably the first day of spring! 13 degrees Celcius (50-something Farenheit I think), beaming sun, and the first muddy outdoor run! There's only one thing missing now... Spring is not here until you can lay down on a meadow with blue hepatica and gently caress your cheek with a soft sallow twig, while the sun is warming your skin and leaving colorful circles in the sky, that remains vividly playing even after you've closed your eyes. I don't know where these things grow around here though and I'm afraid I won't be at home on the countryside when they'll bloom in the glade. Could I actually be missing spring this year??!! I have to solve this! Going on a springflower hunt in Stockholm this weekend :)
So, what was I saying? Yeah, I'm back in Sweden and back in Med School. And I love it! Good times never seemed so good!
Sure I miss Switzerland too. I mean, last time i checked in on them they had 22 (swedish summer!) degrees down there, just like last year! And I miss the beautiful landscape, the cowbells in the distance and my fort where I went to look at the sunset.
But Sweden and Stockholm stands up well in competition right now, largely thanks to very long-awaited friends and family. But yeah, life is good :)
I work my arse off with the studies, but I've kinda missed it <3 And most of all, I missed complaining about it to everyone! Hahaha. During my year off I was getting the feeling that I was considered a real slacker by some of my senior relatives. They couldn't really understand why ultra-ambitious, extremly targeted Me would all of a sudden go abroad and take care of someone-elses kids! But now I'm back in good graces ;p Nah, just kidding! But they do seem rather eased to have me back in school. I know they just care a whole lot, that's why :) But as I said, I do have to admit it's sometimes very awesome to get to complain as much as you want and still get solace. I know I sound awful and spoiled but hey I'm just being honest. Admit you like it too! And it's not like I'm exploiting it, I am not chronic a complainer! It's just Med School is demanding, really demanding! So demanding that... Lol! Just kidding! XD
I just really enjoy studying again. Love everything about it! So 'mission accomplished' with the year off!
Now we're studying hormones, which is kind of messy but still one of my favorite subjects.
I even enjoy the histology nowadays, or at least i try to ( I mean if I enjoy it I would logically mean that I'll become good at it, Right? Since it's the other way around I mean...). But the bitter truth is; I suck, and we have this big histology exam in about two weeks. Go me!!
That's about it, I think...
Oh, and my previous posts has been about:
Me starting this blog
My dad (a short sort of tribute in connection with his 75:th Birthday)
Stuides, studies, studies
A sweet Norweigan guy
A friend of mine (also a sort of tribute)
The one and only (wherever he is...)
And the revolutions in North Africa and the Middle East
So, I'll try to keep you updated with one of these posts once in a while. That will help me keep my language skills up to date too :)
Maybe I should start doing this in German and French and maybe even Norweigan too then? Scarcely!! This was strenuous enough, Hahaha!
So long!!
http://www.youtube.com/watch?v=ulsgPQk3hpE&feature=related
Awesome song, and even more awesome: Handball!
I'm as you all know back in cold cold Sweden! But today, Thank god, is probably the first day of spring! 13 degrees Celcius (50-something Farenheit I think), beaming sun, and the first muddy outdoor run! There's only one thing missing now... Spring is not here until you can lay down on a meadow with blue hepatica and gently caress your cheek with a soft sallow twig, while the sun is warming your skin and leaving colorful circles in the sky, that remains vividly playing even after you've closed your eyes. I don't know where these things grow around here though and I'm afraid I won't be at home on the countryside when they'll bloom in the glade. Could I actually be missing spring this year??!! I have to solve this! Going on a springflower hunt in Stockholm this weekend :)
So, what was I saying? Yeah, I'm back in Sweden and back in Med School. And I love it! Good times never seemed so good!
Sure I miss Switzerland too. I mean, last time i checked in on them they had 22 (swedish summer!) degrees down there, just like last year! And I miss the beautiful landscape, the cowbells in the distance and my fort where I went to look at the sunset.
But Sweden and Stockholm stands up well in competition right now, largely thanks to very long-awaited friends and family. But yeah, life is good :)
I work my arse off with the studies, but I've kinda missed it <3 And most of all, I missed complaining about it to everyone! Hahaha. During my year off I was getting the feeling that I was considered a real slacker by some of my senior relatives. They couldn't really understand why ultra-ambitious, extremly targeted Me would all of a sudden go abroad and take care of someone-elses kids! But now I'm back in good graces ;p Nah, just kidding! But they do seem rather eased to have me back in school. I know they just care a whole lot, that's why :) But as I said, I do have to admit it's sometimes very awesome to get to complain as much as you want and still get solace. I know I sound awful and spoiled but hey I'm just being honest. Admit you like it too! And it's not like I'm exploiting it, I am not chronic a complainer! It's just Med School is demanding, really demanding! So demanding that... Lol! Just kidding! XD
I just really enjoy studying again. Love everything about it! So 'mission accomplished' with the year off!
Now we're studying hormones, which is kind of messy but still one of my favorite subjects.
I even enjoy the histology nowadays, or at least i try to ( I mean if I enjoy it I would logically mean that I'll become good at it, Right? Since it's the other way around I mean...). But the bitter truth is; I suck, and we have this big histology exam in about two weeks. Go me!!
That's about it, I think...
Oh, and my previous posts has been about:
Me starting this blog
My dad (a short sort of tribute in connection with his 75:th Birthday)
Stuides, studies, studies
A sweet Norweigan guy
A friend of mine (also a sort of tribute)
The one and only (wherever he is...)
And the revolutions in North Africa and the Middle East
So, I'll try to keep you updated with one of these posts once in a while. That will help me keep my language skills up to date too :)
Maybe I should start doing this in German and French and maybe even Norweigan too then? Scarcely!! This was strenuous enough, Hahaha!
So long!!
http://www.youtube.com/watch?v=ulsgPQk3hpE&feature=related
Awesome song, and even more awesome: Handball!
måndag 21 mars 2011
Where were you?
Idag ska jag vara lite seriös för en gångs skull och skriva om något annat än mina strunt-funderingar & i-landsproblem. Har märkt att det blivit lite mycket sådant i de tidigare inläggen...
Tänk på allt som händer omkring oss just nu! Hur invånare i länder i Nordafrika och Mellanöstern efter årtionden av förtryck, nu står upp och slår tillbaka mot sina diktatorregimer. En revolution som spridit sig som löpeld. Tunisien och Egypten har redan lyckats! Libyen kämpar och där har även omvärlden börjat gripa in. Frågan är om den insatsen kommer att förkorta eller förlänga förloppet i Libyen. Oavsett vad man tycker om den handlingen och vad det ligger för motiv bakom, eller hur man ska fortsätta nu, så hoppas jag att vi kan enas om att det under omständigheterna var det enda huminitära. Vi kan inte bara stå och se på när ett lands regering förgör sitt eget folk. Vi har ändå någon form av skyldighet. Jag ber bara att det kommer att sluta väl.
Men det är inte bara i Libyen som kämpar mot alla odds. Under den intensiva rapporteringen från Libyen, har framförallt länder som Jemen, Oman, Bahrain, Saudiarabien och Iran hamnat i skymundan. I Jemen sköts igår natt ca. 50 demonstranter till döds av krypskyttar, på regeringens order. Rena avrättningsskott i huvudet med avsikten att döda. Antalet döda, sen upproren började, uppgår till ett hundratal och antal skadade är det tiodubbla. Det är ofattbart när man sitter här hemma i sitt trygga land och tittar på nyheterna. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att vara i en sådan situation. Kan du?
Det är helt ofattbart! Men det händer, det pågår just nu. Så försök att föreställa dig. Skänk det en tanke och ta ställning! Det är det minsta vi kan göra. Visa att du bryr dig. Ta dig tid att sätta dig in i sitationen och ta ställning, om så bara i ditt eget huvud - Ta ställning! Och har du mer att ge...gör din röst hörd, ge dem stöd, skänk dem allt från hopp till pengar beroende på vad du har mest av!!
Se den här videon. Lyssna till vad han säger. Och ta det till dig.
http://www.youtube.com/watch?v=ePSqOsMskWQ
Tänk nu igenom frågan 'Where were you?' en gång till!
Och inte bara geografiskt sett...
Föreställ dig att du i framtiden får frågan: 'Var var du?' (vilket du med stor sannolikhet kan komma att få)
Det är NU du har din ENDA möjlighet att se till att du med stolthet kan svara ärligt på den frågan.
För krigens offer:
http://www.youtube.com/watch?v=7kgAUf_rXss
Och för dess soldater:
http://www.youtube.com/watch?v=fAG1i3JfUvA
Tänk på allt som händer omkring oss just nu! Hur invånare i länder i Nordafrika och Mellanöstern efter årtionden av förtryck, nu står upp och slår tillbaka mot sina diktatorregimer. En revolution som spridit sig som löpeld. Tunisien och Egypten har redan lyckats! Libyen kämpar och där har även omvärlden börjat gripa in. Frågan är om den insatsen kommer att förkorta eller förlänga förloppet i Libyen. Oavsett vad man tycker om den handlingen och vad det ligger för motiv bakom, eller hur man ska fortsätta nu, så hoppas jag att vi kan enas om att det under omständigheterna var det enda huminitära. Vi kan inte bara stå och se på när ett lands regering förgör sitt eget folk. Vi har ändå någon form av skyldighet. Jag ber bara att det kommer att sluta väl.
Men det är inte bara i Libyen som kämpar mot alla odds. Under den intensiva rapporteringen från Libyen, har framförallt länder som Jemen, Oman, Bahrain, Saudiarabien och Iran hamnat i skymundan. I Jemen sköts igår natt ca. 50 demonstranter till döds av krypskyttar, på regeringens order. Rena avrättningsskott i huvudet med avsikten att döda. Antalet döda, sen upproren började, uppgår till ett hundratal och antal skadade är det tiodubbla. Det är ofattbart när man sitter här hemma i sitt trygga land och tittar på nyheterna. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att vara i en sådan situation. Kan du?
Det är helt ofattbart! Men det händer, det pågår just nu. Så försök att föreställa dig. Skänk det en tanke och ta ställning! Det är det minsta vi kan göra. Visa att du bryr dig. Ta dig tid att sätta dig in i sitationen och ta ställning, om så bara i ditt eget huvud - Ta ställning! Och har du mer att ge...gör din röst hörd, ge dem stöd, skänk dem allt från hopp till pengar beroende på vad du har mest av!!
Se den här videon. Lyssna till vad han säger. Och ta det till dig.
http://www.youtube.com/watch?v=ePSqOsMskWQ
Tänk nu igenom frågan 'Where were you?' en gång till!
Och inte bara geografiskt sett...
Föreställ dig att du i framtiden får frågan: 'Var var du?' (vilket du med stor sannolikhet kan komma att få)
Det är NU du har din ENDA möjlighet att se till att du med stolthet kan svara ärligt på den frågan.
För krigens offer:
http://www.youtube.com/watch?v=7kgAUf_rXss
Och för dess soldater:
http://www.youtube.com/watch?v=fAG1i3JfUvA
söndag 20 mars 2011
Dagens låt
Glömde i förra inlägget att låta er veta vad jag nynnat på idag. Så nu kommer det här istället. En dubbel dessutom. Av ett av världens bästa band - Queen:
Somebody to love
&
Don't try so hard
Kan någon (/något) beksriva känslor bättre än Freddie ('s musik)?
http://www.youtube.com/watch?v=oxzoB4GA3zs
http://www.youtube.com/watch?v=qKAIoEOGhXs
Njut!
Somebody to love
&
Don't try so hard
Kan någon (/något) beksriva känslor bättre än Freddie ('s musik)?
http://www.youtube.com/watch?v=oxzoB4GA3zs
http://www.youtube.com/watch?v=qKAIoEOGhXs
Njut!
Då vill jag hålla Din hand och luta mitt huvud mot Din axel
Jag trivs med att vara för mig själv. Jag rent ut sagt behöver min ensamma tid för att fungera. Jag räds inte att vara ensam med mig själv. Jag känner mig inte ens ensam. Men, just nu antar jag att jag är det. Och just nu tänker jag på hur det vore att inte vara det.
Jag är lycklig som jag lever nu. Och lycka önskar jag alla därute, oavsett livssituation. Men idag kunde jag inte hjälpa att tänka på hur mycket mer lycklig jag skulle vara om jag hade någon att dela allt med. Jag har underbara vänner och jag har en underbar familj, men ibland känner jag ändå att nåt saknas.
Bara den känslan att kunna hålla någons hand på en promenad genom stan eller att kunna luta sig mot någons axel på en parkbänk vid en solnedgång.
Jag är inte, om ni tror det, kär i tanken på kärlek. Nej, då skulle jag med säkerhet redan ha någon vid min sida. Jag vill att det ska vara rätt person. Och vem vill vara i en annan relation när den rätte dyker upp?
Samma närhet jag just beskrev kan jag få av vänner och familj. Men det är den där extra känslan, som jag tror mig veta precis hur den känns trots att jag aldrig har känt den, som jag väntar på att få känna när jag hittar den rätta. Och då, vill jag hålla Din hand och luta mitt huvud mot Din axel.
Så även fast jag längtar efter att få göra sådana saker så tänker jag vänta och spara dem exklusivt för Dig.
(Och ärligt talat, nu när vi ändå skjuter på det hela ett tag till så kan Du väl vänta med att komma, ända till sommaren. För jag kommer att ha mer tid då, det är så himla stressigt just nu ;-p )
Jag är lycklig som jag lever nu. Och lycka önskar jag alla därute, oavsett livssituation. Men idag kunde jag inte hjälpa att tänka på hur mycket mer lycklig jag skulle vara om jag hade någon att dela allt med. Jag har underbara vänner och jag har en underbar familj, men ibland känner jag ändå att nåt saknas.
Bara den känslan att kunna hålla någons hand på en promenad genom stan eller att kunna luta sig mot någons axel på en parkbänk vid en solnedgång.
Jag är inte, om ni tror det, kär i tanken på kärlek. Nej, då skulle jag med säkerhet redan ha någon vid min sida. Jag vill att det ska vara rätt person. Och vem vill vara i en annan relation när den rätte dyker upp?
Samma närhet jag just beskrev kan jag få av vänner och familj. Men det är den där extra känslan, som jag tror mig veta precis hur den känns trots att jag aldrig har känt den, som jag väntar på att få känna när jag hittar den rätta. Och då, vill jag hålla Din hand och luta mitt huvud mot Din axel.
Så även fast jag längtar efter att få göra sådana saker så tänker jag vänta och spara dem exklusivt för Dig.
(Och ärligt talat, nu när vi ändå skjuter på det hela ett tag till så kan Du väl vänta med att komma, ända till sommaren. För jag kommer att ha mer tid då, det är så himla stressigt just nu ;-p )
fredag 18 mars 2011
Isabella Böhm
Detta inlägg kommer att handla om min fina vän Bella! Mest för att hon just skrämde livet ur mig och nu ska hon få igen! Bella har börjat med någon form av trashing presentation av sina vänner på sin blogg och jag har tyckt att det har varit ganska underhållande, tills turen idag kom till mig! http://www.bloglovin.com/m/42185/192749166/fb/0/aHR0cCUzQSUyRiUyRmJlbGxhYnJlZC5ibG9nZy5zZSUyRjIwMTElMkZtYXJjaCUyRm1hbGluLXBhcm1za29nLmh0bWw=
Men Bella vet precis hur mycket sanning jag tål att höra om min person, och skrev i princip bara ljuva lögner ;p Nejdå, skämt åsido - Tack för den fina texten gumman!! Nu vill jag hedra dig med samma sak! Så lilla Bella, vart ska jag börja?
Vi har känt varann i 5 år nu va? Vi hamnade i samma klass i tvåan på gymnasiet, när vi båda började på Naturprogrammets miljöinriktning (Bella bara för att slippa Fysik B såklart och jag givetvis för mitt stora intresse för att vada i bäckar och samla smådjur ;p) Varför gick vi miljö egentligen Bella? Jag har glömt bort... Men kul var det! Eller vad säger du om tiden på Duve? Lars 2.03, Thompa, Tjejgänget, Julita. Those were the days! För att inte tala om allt utanför skolan; Nej låt oss inte tala om hur vi betedde oss utanför skolan :p
Men vad vi kom varandra nära ändå på "bara" två år. Alla i vårt lilla tjejgäng :)
Och när man tänker på det så hatr ju du och jag varit "ifrån" varandra nästan mer än hälften av tiden vi har känt varandra...
Jag kommer ihåg första gångerna jag träffade dig så slogs jag av :
1. Dina otroligt vackra ögon! Du har en helt unik grön ögonfärg och jag tyckte det var den vackraste jag sett! Dem är så där magnetiskt gröna att man nästan blir alldeles uppsugen i dem, nästan lite skrämmande! Jag är så avis! Fatta vad man kan åstadkomma med dem ögonen, Världsherravälde med manliga slavar??
2. Hur du kunde bjuda på dig själv och var så himla öppen och kunde prata om precis allting! Är så glad att jag har dig att öppna upp mig för, litar på dig till 100 % och kan säga allt till dig utan att skämmas för du är minst lika galen!
3. Att du alltid gick din egen väg och gjorde vad du ville och inte vad andra tyckte att du skulle. Jag beundrar dig för så mycket och önskar att jag hade samma mod som du!
Bella är för övrigt en helt otroligt bra fotograf (hon kan till och med få mig att se bra ut på bild!) och även om jag tror att hon kommer att bli en av de bästa sjuksköterskorna i världshistorien (nurse jackie släng dig i väggen!) så skulle hon ha blivit en kick-ass fotograf om ni frågat mig, men hon går som sagt sin egen väg! Och hon kommer säkert att bli känd för sitt fotograferande ändå, för även som en liten hobby vid sidan om så är hennes bilder av världsklass!
Så Bella - Du underbara tös från lilla k-holm, som är galnare än ko-sjukan, sötare än socker och tuffare än lumpen kollegan GI-Jane - That's why I love you!
Och för dig:
http://www.youtube.com/watch?v=DIZ6rmZhR-4
(utan att veta varför men det känns så Du)
Saknar dig <3
Men Bella vet precis hur mycket sanning jag tål att höra om min person, och skrev i princip bara ljuva lögner ;p Nejdå, skämt åsido - Tack för den fina texten gumman!! Nu vill jag hedra dig med samma sak! Så lilla Bella, vart ska jag börja?
Vi har känt varann i 5 år nu va? Vi hamnade i samma klass i tvåan på gymnasiet, när vi båda började på Naturprogrammets miljöinriktning (Bella bara för att slippa Fysik B såklart och jag givetvis för mitt stora intresse för att vada i bäckar och samla smådjur ;p) Varför gick vi miljö egentligen Bella? Jag har glömt bort... Men kul var det! Eller vad säger du om tiden på Duve? Lars 2.03, Thompa, Tjejgänget, Julita. Those were the days! För att inte tala om allt utanför skolan; Nej låt oss inte tala om hur vi betedde oss utanför skolan :p
Men vad vi kom varandra nära ändå på "bara" två år. Alla i vårt lilla tjejgäng :)
Och när man tänker på det så hatr ju du och jag varit "ifrån" varandra nästan mer än hälften av tiden vi har känt varandra...
Jag kommer ihåg första gångerna jag träffade dig så slogs jag av :
1. Dina otroligt vackra ögon! Du har en helt unik grön ögonfärg och jag tyckte det var den vackraste jag sett! Dem är så där magnetiskt gröna att man nästan blir alldeles uppsugen i dem, nästan lite skrämmande! Jag är så avis! Fatta vad man kan åstadkomma med dem ögonen, Världsherravälde med manliga slavar??
2. Hur du kunde bjuda på dig själv och var så himla öppen och kunde prata om precis allting! Är så glad att jag har dig att öppna upp mig för, litar på dig till 100 % och kan säga allt till dig utan att skämmas för du är minst lika galen!
3. Att du alltid gick din egen väg och gjorde vad du ville och inte vad andra tyckte att du skulle. Jag beundrar dig för så mycket och önskar att jag hade samma mod som du!
Bella är för övrigt en helt otroligt bra fotograf (hon kan till och med få mig att se bra ut på bild!) och även om jag tror att hon kommer att bli en av de bästa sjuksköterskorna i världshistorien (nurse jackie släng dig i väggen!) så skulle hon ha blivit en kick-ass fotograf om ni frågat mig, men hon går som sagt sin egen väg! Och hon kommer säkert att bli känd för sitt fotograferande ändå, för även som en liten hobby vid sidan om så är hennes bilder av världsklass!
Så Bella - Du underbara tös från lilla k-holm, som är galnare än ko-sjukan, sötare än socker och tuffare än lumpen kollegan GI-Jane - That's why I love you!
Och för dig:
http://www.youtube.com/watch?v=DIZ6rmZhR-4
(utan att veta varför men det känns så Du)
Saknar dig <3
torsdag 17 mars 2011
Strangers in the night
Jag är så trött! Så nu ska jag skriva här innan jag går och tar mig en middagslur som förmodligen kommer att sträcka sig långt in på kvällen och sen resultera i att jag blir pigg som en lärka och måste genomlida ännu en sömnlös natt. Och denna natt blir det säkerligen inte ett lika trevligt samtal som föregående :(
Tänk att en människa, som du bara möter en gång, kan göra ett så stort avtryck i ditt liv! Det är alla fall så det känns just nu. And all thanks to Noah! Vilken underbar Norsk gutt! Det är konstigt att man kan öppna upp sig så mycket (mer) för någon man inte känner.
Ok, jag tar det från början. Efter gårdagens dugga var det en fri eftermiddag, solen strålade och humöret var på topp. Så efter att ha myst lite hemma med en chokladbit och tittat på Glee så begav jag mig till slottet för att se på Världscupssprinten. Trots att jag försökt värva folk att hänga med så slutade det med att jag drog ner ensam. Stämningen var på topp, och det hejades både på landsmännen och deras rivaler, och det var fullt med folk. Och brevid mig står en snygg kille i min ålder och hoppar lite smått upp och ner och blåser på händerna för att hålla värmen. Vi tittar på varandra några gånger, inser att vi båda är ensamma där, (eller ja, han hade tappat bort resten av gänget) och ler lite smått. Så jag erbjuder honom att låna mina vantar eftersom jag inte har stått där lika länge som han och inte fryser så mycket än. Och så börjar vi att prata. Han är norsk (och jag kräver genast tillbaka mina vantar då han inte får klappa händerna med dem när Petter Northug krossar allt motstånd i backen i semin, haha) och har varit här i Stockholm några dagar tilsammans med några killkompisar för att ha lite kul och titta på sprinten. Dem har varit här sen i måndags och ska åka hem imorgon (alltså idag). Han är riktigt trevlig och ja, som sagt, norsk (hur kan man inte charmas av dessa norrmänn??)! Vi pratar lite smått om allt möjligt. Finalen närmar sig och jag känner hur vår tid tillsammans börjar ta slut och tänker än en gång att livet är bra orättvist. Men så frågar han vad jag gör ikväll... Jag blir först glad men sen bara ännu mer besviken, sååå orättvist, han åker ju hem imorgon :( Jag tackar vänligt nej och förklarar att jag ska ut och fira duggan med några kursare ikväll (och det skulle jag faktiskt, ingen lögn denna gång). Han står på sig och säger att han måste få låna mina vantar med sig hem men att jag kan få tillbaka dem om jag möter upp honom ikväll, efter dugga-ölen, eller så kan han komma dit. Jag säger nej än en gång men jag får hans nummer och lovar att ringa senare under kvällen, han ska ändå ut med kompisarna och ångrar jag mig så är det bara att haka på... Så går jag hem med humöret i botten istället och känner för att bara sitta hemma och tycka synd om mig själv. Men tillslut inser jag att det nog faktiskt är dugga-öl som jag behöver just nu. Så jag övertygar Sandra att följa med och vi drar till bestämd plats... Inte en kotte där, stället är dött! Hahaha vilken kväll! Men vi två har det supertrevligt tills några fler kända ansikten börjar droppa in, och det blir riktigt skönt må-bra häng en onsdagskväll! Men tröttheten börjar tillslut smyga sig på och jag och Sandra drar oss hemåt runt tolv snåret. Men liksom alltid är det då man piggnar till och efter att ha gått från tunnelbanan och hem så är jag pigg och rastlös igen när jag kliver innanför dörren. Och det är då som jag bestämmer mig för att göra det som är så olikt mig; jag struntar i vad huvudet säger och tar risken. Jag vecklar upp lappen med hans telefonnummer och ringer killen som jag redan dissat. Och Noah svarar med sprucken röst. Jag inser att det är ganska sent och ber tusen gånger om ursäkt, lägger på och skäms ihjäl! 5 minuter senare ringer han upp: Nå som du har brakt meg, må du virkelig holde meg med selskap nå som jeg ikke kan sove! Så vi pratar halva natten igenom om allt och ingenting!! Och det känns som jag kan säga allt till honom och han lyssnar, förstår och ger råd! Och han börjar prata med mig om sitt förhållande. (Ja, jag vet, han har tjej! Jag visste att ingen kunde vara så helylle! Förstår inte varför dock, ca. 90% av alla killar som stöter på mig är redan upptagna! Har jag en lapp som säger "du kan vänsterprassla med mig" fastklistrad på ryggen?) Det var tydligen på upphällningen och han visste inte om det var värt att fortsätta kämpa (osjälvisk som jag är rådde jag honom ändå att göra det eftersom dem varit tillsammans så länge, och jag menar 'as if' mellan oss, näe just det). Men så himla härligt det var, två främlingar som under några timmar en vardagsnatt fullkomligt tömmer sina hjärtan för varann och som sen skiljs åt för att förmodligen aldrig ses mer. Sorgligt kanske, men oförglömligt underbart så länge det varade. Och jag fick ju faktiskt hans adress också, så vem vet... om jag nånsin kommer till Bergen.... Men å andra sidan, mycket finare än så här blir det väl knappast, så varför förstöra det? Men jag sparar den utifall jag ändrar mig... igen...
http://www.youtube.com/watch?v=FxrhO3TTvr4
Tänk att en människa, som du bara möter en gång, kan göra ett så stort avtryck i ditt liv! Det är alla fall så det känns just nu. And all thanks to Noah! Vilken underbar Norsk gutt! Det är konstigt att man kan öppna upp sig så mycket (mer) för någon man inte känner.
Ok, jag tar det från början. Efter gårdagens dugga var det en fri eftermiddag, solen strålade och humöret var på topp. Så efter att ha myst lite hemma med en chokladbit och tittat på Glee så begav jag mig till slottet för att se på Världscupssprinten. Trots att jag försökt värva folk att hänga med så slutade det med att jag drog ner ensam. Stämningen var på topp, och det hejades både på landsmännen och deras rivaler, och det var fullt med folk. Och brevid mig står en snygg kille i min ålder och hoppar lite smått upp och ner och blåser på händerna för att hålla värmen. Vi tittar på varandra några gånger, inser att vi båda är ensamma där, (eller ja, han hade tappat bort resten av gänget) och ler lite smått. Så jag erbjuder honom att låna mina vantar eftersom jag inte har stått där lika länge som han och inte fryser så mycket än. Och så börjar vi att prata. Han är norsk (och jag kräver genast tillbaka mina vantar då han inte får klappa händerna med dem när Petter Northug krossar allt motstånd i backen i semin, haha) och har varit här i Stockholm några dagar tilsammans med några killkompisar för att ha lite kul och titta på sprinten. Dem har varit här sen i måndags och ska åka hem imorgon (alltså idag). Han är riktigt trevlig och ja, som sagt, norsk (hur kan man inte charmas av dessa norrmänn??)! Vi pratar lite smått om allt möjligt. Finalen närmar sig och jag känner hur vår tid tillsammans börjar ta slut och tänker än en gång att livet är bra orättvist. Men så frågar han vad jag gör ikväll... Jag blir först glad men sen bara ännu mer besviken, sååå orättvist, han åker ju hem imorgon :( Jag tackar vänligt nej och förklarar att jag ska ut och fira duggan med några kursare ikväll (och det skulle jag faktiskt, ingen lögn denna gång). Han står på sig och säger att han måste få låna mina vantar med sig hem men att jag kan få tillbaka dem om jag möter upp honom ikväll, efter dugga-ölen, eller så kan han komma dit. Jag säger nej än en gång men jag får hans nummer och lovar att ringa senare under kvällen, han ska ändå ut med kompisarna och ångrar jag mig så är det bara att haka på... Så går jag hem med humöret i botten istället och känner för att bara sitta hemma och tycka synd om mig själv. Men tillslut inser jag att det nog faktiskt är dugga-öl som jag behöver just nu. Så jag övertygar Sandra att följa med och vi drar till bestämd plats... Inte en kotte där, stället är dött! Hahaha vilken kväll! Men vi två har det supertrevligt tills några fler kända ansikten börjar droppa in, och det blir riktigt skönt må-bra häng en onsdagskväll! Men tröttheten börjar tillslut smyga sig på och jag och Sandra drar oss hemåt runt tolv snåret. Men liksom alltid är det då man piggnar till och efter att ha gått från tunnelbanan och hem så är jag pigg och rastlös igen när jag kliver innanför dörren. Och det är då som jag bestämmer mig för att göra det som är så olikt mig; jag struntar i vad huvudet säger och tar risken. Jag vecklar upp lappen med hans telefonnummer och ringer killen som jag redan dissat. Och Noah svarar med sprucken röst. Jag inser att det är ganska sent och ber tusen gånger om ursäkt, lägger på och skäms ihjäl! 5 minuter senare ringer han upp: Nå som du har brakt meg, må du virkelig holde meg med selskap nå som jeg ikke kan sove! Så vi pratar halva natten igenom om allt och ingenting!! Och det känns som jag kan säga allt till honom och han lyssnar, förstår och ger råd! Och han börjar prata med mig om sitt förhållande. (Ja, jag vet, han har tjej! Jag visste att ingen kunde vara så helylle! Förstår inte varför dock, ca. 90% av alla killar som stöter på mig är redan upptagna! Har jag en lapp som säger "du kan vänsterprassla med mig" fastklistrad på ryggen?) Det var tydligen på upphällningen och han visste inte om det var värt att fortsätta kämpa (osjälvisk som jag är rådde jag honom ändå att göra det eftersom dem varit tillsammans så länge, och jag menar 'as if' mellan oss, näe just det). Men så himla härligt det var, två främlingar som under några timmar en vardagsnatt fullkomligt tömmer sina hjärtan för varann och som sen skiljs åt för att förmodligen aldrig ses mer. Sorgligt kanske, men oförglömligt underbart så länge det varade. Och jag fick ju faktiskt hans adress också, så vem vet... om jag nånsin kommer till Bergen.... Men å andra sidan, mycket finare än så här blir det väl knappast, så varför förstöra det? Men jag sparar den utifall jag ändrar mig... igen...
http://www.youtube.com/watch?v=FxrhO3TTvr4
tisdag 15 mars 2011
Tappat något?
Har jag tappat något? Kanske det...
Ibland ljuger jag så att jag tror mig själv. Jag är väl också den enda som jag kan lura. Man kan ju inte tappa något som man aldrig haft. Men det skulle ju förklara en del om det nu hade varit så....
Har pluggat hårt idag (och hela dagen igår) och planerar mer framöver... Har fortfarande en del kvar att ta igen. Men börjar att få lite mer koll på det nu...
Jag hann iaf med en liten promenix i solskenet både igår och idag. Satte mig på en parkbänk med en bok och slängde av mig ytterkläderna och solade lite, våren är ju här!! Men det kan jag nog komma att få sota för, jag är alltid för snabb med att klä av mig...
Imorgon är det alltså dugga och kunskaperna sätts på prov. Jag hatar att det är muntligt, jag blir så nervös...
men det brukar inte vara så jättehög nivå så jag hoppas att det går bra, men efter halsflussen så var det svårt att ta igen allt på så kort tid...
Tänkte kanske dra till Slottet imorgon för att se världscupssprinten där, det vore kul. Om duggan/muntan går bra vill säga, annars är jag nog inte på humör...Får se om jag får med mig någon annan som är intresserad...
På eftermiddagen lagade jag en enkel men underbart god potatisgratäng som jag avnjöt med lite kyckling på balkongen i eftermiddagssolen. Jag satt där och filosoferade. Ensam och vemodig, då mår jag som bäst. Seriöst! Jag tror ibland att jag nog gillar att vara lite olycklig. Så jag tar tag i tankar större än jag vet att jag klarar av och så trasslar jag in mig tills ljuset skyms och jag är ensam kvar i mörkret. Där vilar jag en stund tills jag återfår krafterna att slå allt ifrån mig och återgå till vardagen. Det är konstigt att det på något sätt känns så tryggt där, så välbekannt, att det är dit jag går för att hitta tillbaka. Det är som att dyka djupare för att komma upp till ytan igen. Hur fungerar det?
http://www.youtube.com/watch?v=Rj-4t9drUlM
Ibland ljuger jag så att jag tror mig själv. Jag är väl också den enda som jag kan lura. Man kan ju inte tappa något som man aldrig haft. Men det skulle ju förklara en del om det nu hade varit så....
Har pluggat hårt idag (och hela dagen igår) och planerar mer framöver... Har fortfarande en del kvar att ta igen. Men börjar att få lite mer koll på det nu...
Jag hann iaf med en liten promenix i solskenet både igår och idag. Satte mig på en parkbänk med en bok och slängde av mig ytterkläderna och solade lite, våren är ju här!! Men det kan jag nog komma att få sota för, jag är alltid för snabb med att klä av mig...
Imorgon är det alltså dugga och kunskaperna sätts på prov. Jag hatar att det är muntligt, jag blir så nervös...
men det brukar inte vara så jättehög nivå så jag hoppas att det går bra, men efter halsflussen så var det svårt att ta igen allt på så kort tid...
Tänkte kanske dra till Slottet imorgon för att se världscupssprinten där, det vore kul. Om duggan/muntan går bra vill säga, annars är jag nog inte på humör...Får se om jag får med mig någon annan som är intresserad...
På eftermiddagen lagade jag en enkel men underbart god potatisgratäng som jag avnjöt med lite kyckling på balkongen i eftermiddagssolen. Jag satt där och filosoferade. Ensam och vemodig, då mår jag som bäst. Seriöst! Jag tror ibland att jag nog gillar att vara lite olycklig. Så jag tar tag i tankar större än jag vet att jag klarar av och så trasslar jag in mig tills ljuset skyms och jag är ensam kvar i mörkret. Där vilar jag en stund tills jag återfår krafterna att slå allt ifrån mig och återgå till vardagen. Det är konstigt att det på något sätt känns så tryggt där, så välbekannt, att det är dit jag går för att hitta tillbaka. Det är som att dyka djupare för att komma upp till ytan igen. Hur fungerar det?
http://www.youtube.com/watch?v=Rj-4t9drUlM
söndag 13 mars 2011
Doften av regn
Ett par plusgrader, en ljusgrå himmel och luften är fuktig och tung... Allt känns så levande, så påtagligt. Doften av regn är en av de bästa dofterna som finns. Allt känns så rent men ändå så mustigt naturnära.
Jag går samma väg som jag gick igår i den skinande solen, då jag för första gången upptäckte de små krokusarna intill husväggen och inte kunde låta bli att stanna till och le. Jag går samma väg som jag gick hem i natt. Då hjärtat var lätt men kroppen tung, då den kyliga vinden bar mig med snabba steg mot min varma säng. Men nu viker jag av, jag vet inte vart jag ska och blicken höjs högt över stigen där jag går. Jag sätter mig ner på den fuktiga marken och tittar uppåt, studerar den där nyansen av grå som släpper igenom precis lagom mycket ljus för att göra sinnet klart. Jag kan sitta så här för alltid. Jag är lyckligare nu än någonsin. Där jag sitter ensam här och nu känner jag mig mer levande än i strålande solsken, skrattandes och omgiven av underbara människor. Där jag sitter här och nu är det bara jag och jag lever. Jag lever, precis som allt annat runt omkring mig. Precis som stenen vid min hand och de lätta regndropparna som faller på min hud. Jag skulle kunna släppa taget nu, bara driva iväg... Det blåser till i träden och mina lungor tycks fyllas med luft utan att jag behöver andas. Kroppen är så stilla att den kunde vara livlös och naturen tycks sköta resten, och jag känner mig mer mänsklig än någonsin. Jag är medveten om allt omkring mig utan att egentligen delta. Eller deltar jag så till den grad att jag lämnar mig själv för en stund?
Motvilligt pulserar mina tankar fram igen i takt med hjärtats slag. Jag vet att det inte är dags än så jag reser mig upp och fortsätter, men när det är dags, då kommer jag tillbaka... till doften av regn
http://www.youtube.com/watch?v=9BCLb21Y7Z8&feature=related
Jag går samma väg som jag gick igår i den skinande solen, då jag för första gången upptäckte de små krokusarna intill husväggen och inte kunde låta bli att stanna till och le. Jag går samma väg som jag gick hem i natt. Då hjärtat var lätt men kroppen tung, då den kyliga vinden bar mig med snabba steg mot min varma säng. Men nu viker jag av, jag vet inte vart jag ska och blicken höjs högt över stigen där jag går. Jag sätter mig ner på den fuktiga marken och tittar uppåt, studerar den där nyansen av grå som släpper igenom precis lagom mycket ljus för att göra sinnet klart. Jag kan sitta så här för alltid. Jag är lyckligare nu än någonsin. Där jag sitter ensam här och nu känner jag mig mer levande än i strålande solsken, skrattandes och omgiven av underbara människor. Där jag sitter här och nu är det bara jag och jag lever. Jag lever, precis som allt annat runt omkring mig. Precis som stenen vid min hand och de lätta regndropparna som faller på min hud. Jag skulle kunna släppa taget nu, bara driva iväg... Det blåser till i träden och mina lungor tycks fyllas med luft utan att jag behöver andas. Kroppen är så stilla att den kunde vara livlös och naturen tycks sköta resten, och jag känner mig mer mänsklig än någonsin. Jag är medveten om allt omkring mig utan att egentligen delta. Eller deltar jag så till den grad att jag lämnar mig själv för en stund?
Motvilligt pulserar mina tankar fram igen i takt med hjärtats slag. Jag vet att det inte är dags än så jag reser mig upp och fortsätter, men när det är dags, då kommer jag tillbaka... till doften av regn
http://www.youtube.com/watch?v=9BCLb21Y7Z8&feature=related
torsdag 10 mars 2011
Adore
Det blir ett kort inlägg idag, låten som spelas på repeat är denna:
http://www.youtube.com/watch?v=eMX3RNg5Jh8
Jag hade redovisning idag och var sjukt nervös över att bli kuggad då jag inte hade förberett mig så mycket alls, men som tur var lät mina snälla gruppmedlemmar mig ta den lätta delen, puh!
Sen drog jag hem för att plugga lite mer. Måste ta tag i njuravsnittet nu, 100 sidor i Boron...sugen någon?? Började med att sammanfatta delarna från föreläsningarna istället, jag kör på mina mind-maps och skisser av nefron m.m., är bra repetition att ha dem inför tentan sen hoppas jag.... Men måste nog ta tag i Boron eller motsvarande också, det räcker ju inte med att bara gå på föreläsningsmaterial....
Shit vad tråkig jag är!! Jag skriver ju bara om plugg här, det var absolut inte så det var tänkt...
Jag försökte uppdatera min profil här med lite roligt om mig men jag gav upp tillslut (inte likt mig, jag vet) men det gick bara inte att spara så efter flera försök fick jag nog... det får bli en annan gång, who cares anyway...
Gjorde ett EQ test för första gången också... (var ju så illa tvungen då jag inte kunde skryta med mitt IQ utan att ha ett EQ fick jag höra) Ganska depressing alltså... 50-70 vilket var "Klart under medel"... Ooops! Men föga förvånande... Jag har aldrig hävdat att jag är ett socialt geni. Det roliga är dock att jag klassades som känslostyrd, pålitlig och öppen, skulle inte det ge bra poäng på ett EQ test??
Hursom...
Nu ska jag lyssna på lite mer Paramore och sen ska jag sova :)
God Natt!
http://www.youtube.com/watch?v=eMX3RNg5Jh8
Jag hade redovisning idag och var sjukt nervös över att bli kuggad då jag inte hade förberett mig så mycket alls, men som tur var lät mina snälla gruppmedlemmar mig ta den lätta delen, puh!
Sen drog jag hem för att plugga lite mer. Måste ta tag i njuravsnittet nu, 100 sidor i Boron...sugen någon?? Började med att sammanfatta delarna från föreläsningarna istället, jag kör på mina mind-maps och skisser av nefron m.m., är bra repetition att ha dem inför tentan sen hoppas jag.... Men måste nog ta tag i Boron eller motsvarande också, det räcker ju inte med att bara gå på föreläsningsmaterial....
Shit vad tråkig jag är!! Jag skriver ju bara om plugg här, det var absolut inte så det var tänkt...
Jag försökte uppdatera min profil här med lite roligt om mig men jag gav upp tillslut (inte likt mig, jag vet) men det gick bara inte att spara så efter flera försök fick jag nog... det får bli en annan gång, who cares anyway...
Gjorde ett EQ test för första gången också... (var ju så illa tvungen då jag inte kunde skryta med mitt IQ utan att ha ett EQ fick jag höra) Ganska depressing alltså... 50-70 vilket var "Klart under medel"... Ooops! Men föga förvånande... Jag har aldrig hävdat att jag är ett socialt geni. Det roliga är dock att jag klassades som känslostyrd, pålitlig och öppen, skulle inte det ge bra poäng på ett EQ test??
Hursom...
Nu ska jag lyssna på lite mer Paramore och sen ska jag sova :)
God Natt!
onsdag 9 mars 2011
Pappa
Härlig dag idag, jag känner mig riktigt lycklig! Detta trots att jag har massor att göra och fortfarande mår lite halvtaskigt. Kan det vara den lite varmare luften och fågelkvittret tro?
Idag var också första dagen i skolan på ett tag och jag låg kanske inte efter rikitgt så mycket som jag hade trott vilket höjde humöret lite. Dessutom har jag en sån underbar grupp, riktigt sköna människor som verkligen får mig på bra humör allihop. Alla har sin egna personlighet men vi är en skön mix som passar bra ihop. Nördigt värre blir det ibland, men jag bidrar nog lite till det jag också ibland :p Alla kan iaf vara sig själva, och det är så det ska va!
Det stod om pappa i tidningen idag också, jag har inte kunnat läsa allt än, men fick en suddig bild via mms från syrran och en rapport av mamma. Han skämde inte ut sig (eller oss!) för mycket :p Nejdå, jag tyckte det blev bra. Fina bilder och bra skrivet, det blev en bra helhetsbild av kära pappa, med sin bekymmersfria inställning och stora hjärta! De skrev om hans långtradar-dagar (alla dessa äventyr, som han så mer än gärna berättar om) och rubriken på framsidan var "dagens Sean Connery" hahahaha, det kunde ha varit värre!! Pappas motto är dessutom tydligen: "att stiga upp varje morgon" hahahaha, ganska bra om man tänker efter :p
Han berättade också om hur han ringde hem när han var någon timme hemifrån efter att ha varit borta på en av sina resor, och hur jag och syrran då gick iväg på 'stora vägen' för att möta honom och åka med sista biten! Vad speciellt det var och vilket välkomnande han fick!! Stackars mamma som tog hand om oss hela veckorna när han var borta!! Kanske blev vi lite extra glada för att han alltid hade med sig ett ton godis hem när han kom från t.ex. Tyskland!! Kommer också ihåg hur syrran och jag fick sova på hans kudde/med hans täcke när han var borta så att vi kunde känna hans lukt <3 Barndomsminnen!!
Det stod också om hur han träffade mamma, vilken kärlekshistoria!! Kan bara önska att min blir hälften så romantisk!
Detta får mig osökt att tänka på dagens låt*, tillägnad min käre far inför hans födelsedag imorgon!!
http://www.youtube.com/watch?v=NGhmn2i4DBU
Grattis pappa!!
Vad sa det ena trädet till det andra? Just det: I LÖV YOU!!
*Tänkte att detta skulle bli något nytt i bloggen; Dagens låt!
Jag känner verkligen att vissa dagar förtjänar sin egen låt! Omedvetet så brukar jag när jag kommer hem gå direkt fram till datorn och söka upp en låt som på något sätt poppat upp i min hjärna under dagen! Ibland hänger det inte alls ihop med vad som hänt under dagen kan jag tycka, men för det mesta så sammanfattar låten ganska bra hur jag känner mig och vad som hänt under dagen! Så nu tänkte jag börja publicera dem här! Det är absolut ingen topplista, vissa låtar är riktigt kassa, men just den dagen så känner jag ändå ett stort behov av att lyssna på just den låten av någon konstig anledning, oavsett hur bra eller dålig den är! Så förbered er på en salig blandning!
Idag var också första dagen i skolan på ett tag och jag låg kanske inte efter rikitgt så mycket som jag hade trott vilket höjde humöret lite. Dessutom har jag en sån underbar grupp, riktigt sköna människor som verkligen får mig på bra humör allihop. Alla har sin egna personlighet men vi är en skön mix som passar bra ihop. Nördigt värre blir det ibland, men jag bidrar nog lite till det jag också ibland :p Alla kan iaf vara sig själva, och det är så det ska va!
Det stod om pappa i tidningen idag också, jag har inte kunnat läsa allt än, men fick en suddig bild via mms från syrran och en rapport av mamma. Han skämde inte ut sig (eller oss!) för mycket :p Nejdå, jag tyckte det blev bra. Fina bilder och bra skrivet, det blev en bra helhetsbild av kära pappa, med sin bekymmersfria inställning och stora hjärta! De skrev om hans långtradar-dagar (alla dessa äventyr, som han så mer än gärna berättar om) och rubriken på framsidan var "dagens Sean Connery" hahahaha, det kunde ha varit värre!! Pappas motto är dessutom tydligen: "att stiga upp varje morgon" hahahaha, ganska bra om man tänker efter :p
Han berättade också om hur han ringde hem när han var någon timme hemifrån efter att ha varit borta på en av sina resor, och hur jag och syrran då gick iväg på 'stora vägen' för att möta honom och åka med sista biten! Vad speciellt det var och vilket välkomnande han fick!! Stackars mamma som tog hand om oss hela veckorna när han var borta!! Kanske blev vi lite extra glada för att han alltid hade med sig ett ton godis hem när han kom från t.ex. Tyskland!! Kommer också ihåg hur syrran och jag fick sova på hans kudde/med hans täcke när han var borta så att vi kunde känna hans lukt <3 Barndomsminnen!!
Det stod också om hur han träffade mamma, vilken kärlekshistoria!! Kan bara önska att min blir hälften så romantisk!
Detta får mig osökt att tänka på dagens låt*, tillägnad min käre far inför hans födelsedag imorgon!!
http://www.youtube.com/watch?v=NGhmn2i4DBU
Grattis pappa!!
Vad sa det ena trädet till det andra? Just det: I LÖV YOU!!
*Tänkte att detta skulle bli något nytt i bloggen; Dagens låt!
Jag känner verkligen att vissa dagar förtjänar sin egen låt! Omedvetet så brukar jag när jag kommer hem gå direkt fram till datorn och söka upp en låt som på något sätt poppat upp i min hjärna under dagen! Ibland hänger det inte alls ihop med vad som hänt under dagen kan jag tycka, men för det mesta så sammanfattar låten ganska bra hur jag känner mig och vad som hänt under dagen! Så nu tänkte jag börja publicera dem här! Det är absolut ingen topplista, vissa låtar är riktigt kassa, men just den dagen så känner jag ändå ett stort behov av att lyssna på just den låten av någon konstig anledning, oavsett hur bra eller dålig den är! Så förbered er på en salig blandning!
tisdag 8 mars 2011
Nya tag
Jag har inget som helst att skriva om idag, men eftersom jag har lovat mig själv att försöka skriva varje dag så får det väl bli ett litet inlägg ändå då...
Idag har jag bara pluggat pluggat pluggat. Jag ligger efter en hel del i skolan eftersom jag var sjuk hela förra veckan plus igår och idag... men idag mår jag äntligen lite bättre så jag planerar att dyka upp i skolan imorgon. Räknar med att få en chock när jag inser hur mycket jag faktiskt ligger efter... trots mina tappra försök till plugg... hur hamnade jag här? Hade ju sån bra förbehållning tyckte jag, å därför så slappnade jag väl av lite och så blev jag sjuk... jippi!
Att vara sjuk innebär FÖR mycket tid att tänka och det leder i regel till att man mår ännu sämre. Mycket har passerat genom mitt huvud under senaste veckan men allt det tar jag inte upp nu... sparar det till senare så att jag har något att skriva om de andra dagarna :)
Har precis ätit upp min goda paj och ska nu i säng så att jag kan sova bort lite till av denna hemska influensa jag haft... halsfluss & öroninflammation på samma gång... näe inte jobbigt alls... Men nu är det värsta över iaf, bara hostan som kommit nu efteråt som jag lär få gå med ett tag antar jag... Låter som värsta pseudokruppen ;p för att inte tala om min heshet, men men, nu får det vara färdig-klagat. Nya tag!!
God natt!!
Idag har jag bara pluggat pluggat pluggat. Jag ligger efter en hel del i skolan eftersom jag var sjuk hela förra veckan plus igår och idag... men idag mår jag äntligen lite bättre så jag planerar att dyka upp i skolan imorgon. Räknar med att få en chock när jag inser hur mycket jag faktiskt ligger efter... trots mina tappra försök till plugg... hur hamnade jag här? Hade ju sån bra förbehållning tyckte jag, å därför så slappnade jag väl av lite och så blev jag sjuk... jippi!
Att vara sjuk innebär FÖR mycket tid att tänka och det leder i regel till att man mår ännu sämre. Mycket har passerat genom mitt huvud under senaste veckan men allt det tar jag inte upp nu... sparar det till senare så att jag har något att skriva om de andra dagarna :)
Har precis ätit upp min goda paj och ska nu i säng så att jag kan sova bort lite till av denna hemska influensa jag haft... halsfluss & öroninflammation på samma gång... näe inte jobbigt alls... Men nu är det värsta över iaf, bara hostan som kommit nu efteråt som jag lär få gå med ett tag antar jag... Låter som värsta pseudokruppen ;p för att inte tala om min heshet, men men, nu får det vara färdig-klagat. Nya tag!!
God natt!!
måndag 7 mars 2011
Det första/ The first/ La première/ Die Erste / Det første/ La primo
Mitt första blogg-inlägg...
Jag vill att det ska vara personligt, meningsfullt och speciellt. Något som jag kan se tillbaka på efter en lång tid utan att skämmas eller tänka 'varför skrev jag det där?' ...
Varför jag känner så vet jag faktiskt inte, Det är ju bara en blogg. Men jag antar att det har att göra med att nu när jag har bestämt mig för att börja blogga så ska jag göra det på riktigt, det ska bli bra, något som jag kan vara stolt över och stå för, för all framtid. I alla fall så länge jag håller på med bloggen och/eller så länge den finns kvar :)
Jag har aldrig skrivit dagbok i hela mitt liv och nu vid 22 års ålder startar jag en blogg. Jag har frågat mig själv om varför jag gör detta och om jag verkligen vill falla för denna nya fluga att lägga ut sina innersta tankar på nätet till allmänn beskådan... Jag vet fortfarande inte varför men jag antar att jag har mycket som vill ut. Eller jag vet att jag har mycket som vill ut, det har jag alltid haft. Jag beundrar min familj och mina vänner för allt tålamod dem har haft med mig och alla kloka svar och det stöd och den tröst dem gett mig när tankarna blivit för stora. Kanske är det för/till er jag skriver. Så att ni nu själva får chansen att välja om ni vill lyssna på mitt pladder eller ej. Jag kommer med all säkerhet att ringa och terra er då och då ändå, men kanhända att denna blogg kan avlasta er lite grann....
Jag har ingen aning om vad jag kommer skriva här, hur personligt det kommer att bli eller hur ofta...
Optimalt vore ju om jag kunde skriva lite varje kväll innan jag går till sängs, och hoppas att man kan sova gott och bekymmersfritt sen. Men det känns redan nu i skrivande stund som något jag kommer att ha svårt att hålla mig till. Men jag gör väl ett försök... Vem vet, det kanske blir tvärtom istället, jag kanske blir helt inne i detta och bloggar varje ledig stund, men näe skulle inte tro det...
Så detta får väl bli början på det hela då...
Varken speciellt personligt eller meningsfullt blev det, men det känns ändå som ett bra första inlägg...
och ja... the rest is still unwritten....
Jag vill att det ska vara personligt, meningsfullt och speciellt. Något som jag kan se tillbaka på efter en lång tid utan att skämmas eller tänka 'varför skrev jag det där?' ...
Varför jag känner så vet jag faktiskt inte, Det är ju bara en blogg. Men jag antar att det har att göra med att nu när jag har bestämt mig för att börja blogga så ska jag göra det på riktigt, det ska bli bra, något som jag kan vara stolt över och stå för, för all framtid. I alla fall så länge jag håller på med bloggen och/eller så länge den finns kvar :)
Jag har aldrig skrivit dagbok i hela mitt liv och nu vid 22 års ålder startar jag en blogg. Jag har frågat mig själv om varför jag gör detta och om jag verkligen vill falla för denna nya fluga att lägga ut sina innersta tankar på nätet till allmänn beskådan... Jag vet fortfarande inte varför men jag antar att jag har mycket som vill ut. Eller jag vet att jag har mycket som vill ut, det har jag alltid haft. Jag beundrar min familj och mina vänner för allt tålamod dem har haft med mig och alla kloka svar och det stöd och den tröst dem gett mig när tankarna blivit för stora. Kanske är det för/till er jag skriver. Så att ni nu själva får chansen att välja om ni vill lyssna på mitt pladder eller ej. Jag kommer med all säkerhet att ringa och terra er då och då ändå, men kanhända att denna blogg kan avlasta er lite grann....
Jag har ingen aning om vad jag kommer skriva här, hur personligt det kommer att bli eller hur ofta...
Optimalt vore ju om jag kunde skriva lite varje kväll innan jag går till sängs, och hoppas att man kan sova gott och bekymmersfritt sen. Men det känns redan nu i skrivande stund som något jag kommer att ha svårt att hålla mig till. Men jag gör väl ett försök... Vem vet, det kanske blir tvärtom istället, jag kanske blir helt inne i detta och bloggar varje ledig stund, men näe skulle inte tro det...
Så detta får väl bli början på det hela då...
Varken speciellt personligt eller meningsfullt blev det, men det känns ändå som ett bra första inlägg...
och ja... the rest is still unwritten....
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)