Tappat något?

Har jag tappat något? Kanske det...
Ibland ljuger jag så att jag tror mig själv. Jag är väl också den enda som jag kan lura. Man kan ju inte tappa något som man aldrig haft. Men det skulle ju förklara en del om det nu hade varit så....

Har pluggat hårt idag (och hela dagen igår) och planerar mer framöver... Har fortfarande en del kvar att ta igen. Men börjar att få lite mer koll på det nu...
Jag hann iaf med en liten promenix i solskenet både igår och idag. Satte mig på en parkbänk med en bok och slängde av mig ytterkläderna och solade lite, våren är ju här!! Men det kan jag nog komma att få sota för, jag är alltid för snabb med att klä av mig...

Imorgon är det alltså dugga och kunskaperna sätts på prov. Jag hatar att det är muntligt, jag blir så nervös...
men det brukar inte vara så jättehög nivå så jag hoppas att det går bra, men efter halsflussen så var det svårt att ta igen allt på så kort tid...

Tänkte kanske dra till Slottet imorgon för att se världscupssprinten där, det vore kul. Om duggan/muntan går bra vill säga, annars är jag nog inte på humör...Får se om jag får med mig någon annan som är intresserad...

På eftermiddagen lagade jag en enkel men underbart god potatisgratäng som jag avnjöt med lite kyckling på balkongen i eftermiddagssolen. Jag satt där och filosoferade. Ensam och vemodig, då mår jag som bäst. Seriöst! Jag tror ibland att jag nog gillar att vara lite olycklig. Så jag tar tag i tankar större än jag vet att jag klarar av och så trasslar jag in mig tills ljuset skyms och jag är ensam kvar i mörkret. Där vilar jag en stund tills jag återfår krafterna att slå allt ifrån mig och återgå till vardagen. Det är konstigt att det på något sätt känns så tryggt där, så välbekannt, att det är dit jag går för att hitta tillbaka. Det är som att dyka djupare för att komma upp till ytan igen. Hur fungerar det?

http://www.youtube.com/watch?v=Rj-4t9drUlM